supermadda

Det är nästan sjukt att man kan sakna en person så otroligt mycket.
Alla har nog varit med om det, de flesta i alla fall.
Man saknar någon så mycket att det gör ont inombords.
Jag får ont i magen, ont i kroppen.
Det är som om jag behöver träffa personen/personerna för att må bra.
Jag tror att det är så, att jag behöver träffa personerna för att må bra. Mitt humör är inte det allra bästa, men när jag träffar personerna jag saknat, mår jag alltid (ja, alltid!) så mycket bättre. Jag är lycklig.
Det behöver inte vara någon kärlek, det kan vara en vän, en släkting.
Men nu saknar jag så många, mina vänner, Björn, min far så att det gör ont.
Jag saknar till och med mina gamla lärare. Det är knäppt, jag hade en dröm om vännerna och några lärare igår natt.
Kanske för att jag saknar de. Det gör ont att sakna någon.

Men jag antar att det är en smärta man måste stå ut med. En smärta man stöter på flera gånger i livet. Den smärtan är otrolig.