Hej, jag skriver av mig.

Det är näst intill knäppt det här. Det går för långt.
Jag är galet kär nu. Ingen förstår hur mycket. Det är nästan farligt.
Jag smsar och sitter och väntar på ett svar, ett svar som aldrig tycks dyka upp.
Jag längtar tills mobilen lyser upp och det står "1 nytt meddelande" eller nu vad det står.
Varje gång det gör det, hoppas jag på att det är du som har svarat.

Men när det inte är du, är det som om jag tappar humöret.
"Varför svarar han inte? Har han inga pengar på mobilen? Ignorerar han mig? Är jag för jobbig?"
Tankar for fram och tillbaka.
Jag kan inte inte smsa dig. Jag kan inte. Det känns fel att låta bli.
För jag saknar dig så. Det gör ju ont! Du anar inte hur mycket det plågar mig. Smärtan.
Men jag vill låta dig sakna mig också, så du vet hur jag känner mig, när du inte är här.
Ändå verkar du inte fatta. Jag behöver dig för att må bra. Det är sant.

"Det var en förlamande känsla, som om ett enormt hål öppnats i mitt bröst, blottat mina inälvor och lämnat taggiga, oläkta sår som fortsatte bulta och blöda trots tiden gick." - New Moon, svensk översättning. Stephenie Meyer.

Jag känner mig nästan så där. Jag vill inte vara borta från dig. För det gör så fruktansvärt ont.


Känslor flyger hit och dit, såsom tankar gör.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är kär, kär, kär!
På riktigt.

"Kärleken får inte jorden att snurra. Men det är kärleken som gör det är värt att stanna kvar några rundor." - Franklin P. Jones.

Kommentarer

Lämna en kommentar här:

Du heter:
Remember me.

Din e-postadress: (publiceras ej)

URL/Din bloggadress:

Kommentar:
Trackback
RSS 2.0