supermadda

Jag var inte redo, jag är fortfarande inte redo.
Det här kan inte vara sant. Jag har gått ut högstadiet.
Det känns inte rätt. Jag vill skrika ut allt. Det känns fel.
Jag får inte bryta ihop, fastän jag vill. Men jag vill ändå inte.
Det är för sorligt.
Aldrig mer några lektioner tillsammans med min dumma klass.
Vi ska aldrig mer spela brännboll på idrotten och bli sura på varandra.
Vi ska aldrig mer klaga på hur sega Christers lektioner är, fastän de är jättebra.
Vi ska aldrig mer gå tillsammans, aldrig mer. Aldrig mer ses varenda dag.
Aldrig mer reta varandra.
Jag kommer att sakna att bli kallad för "Lena", fastän det låter fult.
Jag kommer att sakna att hata idioterna som tryckte ner mig.
Jag kommer att sakna alla lärare, alla deras skämt.
Nej, min mage mår inte bra. Jag är så _____ ledsen just nu.
Magen vill pressa fram tårarna men jag vill inte.
Vi kommer att ses, jag kommer tillbaka. Jag ska hälsa på.
Jag ska träffa mina vänner, det har vi lovat varandra på sätt och vis.
Vi ska inte tappa kontakten fastän flera av de flyttar iväg.
DET HÄR SUGER! Fel tidpunkt. Jag är inte redo för det här.
Jag har lämnat mina bra lärare kvar. Vem vet om jag får några nya bra lärare.
Jag har lämnat mina vänner kvar. Jag hann inte säga hejdå till de från åttan.

Allt har bara börjat! Jag fick nya vänner i nian.
Nu är det slut. Vi börjar på olika skolor till höst.
Jag har ju nyss fått nya vänner. Varför ska det vara så orättvist?!
Orättvisa, det är något jag hatar allra mest! Jag hatar, hatar, hatar, hatar det!
Finns inga ord för att beskriva känslan.

Jag kommer att bryta ihop snart.
Mina vänner, klasskompisar, lärare. Underbara människor.
FY ___!!!
Det här suger som in i bomben!